Förra helgen gick premiären av min gruppsession ”öppna upp” av stapeln. Hur underbart var inte det då?!
En av deltagarna sa att hon bokade in sig på nästa när än den blir för detta ville hon ha mer av. Snacka om att det var det finaste jag hört! Men jag instämmer faktiskt. Även att det var jag som höll i sessionen, så kan jag från mitt perspektiv instämma i att det var underbart. Att få hålla detta trygga utrymme för andra och mig själv är en ynnest.
Men nästa gång vill jag kunna hålla det i ”mina” lokaler. Att få helhetskänslan var inte det enklaste i en gymnastiksal, även om det faktiskt blev jättemysigt och väl inne i sessionen så glömmer man verkligen det yttre. Fast jag skulle känna mig betydligt mer hållen om jag var i en lokal som jag kan stå bakom till tusen! Så min plan är att vid nästa tillfälle ha en sådan lokal. Ska bara få saker på plats först. Sen ska det skapas ännu mer magi!
Att ha dessa gruppsessioner är verkligen den där biten som jag har längtat efter sedan vi tog över gymmet. Vår vision redan från början var att skapa en plats för både KROPP, SJÄL och SINNE. Det var svårare än jag tänkt mig då lokalen har begränsad yta. Redan innan så var målet att jag skulle kicka igång och få allt att rulla på, för att sedan återgå till mina coachsamtal en dag i veckan och låta Henrik stäppa in och leva ut sin träningsvision. Men så kom pandemin och ändrade vår kurs. Idag är jag glad att det blev som det blev. Så mycket insikter jag har haft tid och möjlighet att känna in under denna stiltje. Att bli medveten om att coachsamtal inte räcker för att få mitt hjärta att dansa.
Att leka med tankar och fantisera om att hålla i spirituella meditativa grupper fick varenda fjärill i kroppen att vakna upp. Frustrationen av att jag inte hade utrymmet som behövdes för att skrida till verket. Men ändå släppa på all perfektion och bara fokusera på att göra blev tröskeln över på andra sidan för mig.
Vad är inte möjligt nu liksom?!
Så håll utkik efter nästa tema på gruppsession vet ja.
Kram Ida